Lyssna på sidans text med ReadSpeaker
Leva med diabetes

artikel bild

Annika Gärdin på väg till jobbet.

Annika håller i gång pumpen

Tre och en halv mil om dagen trampar hon på sin cykel till jobbet. Men det är inte bara hjärtat, energiknippet Annika Gärdin, håller i gång utan också sin insulinpump. Jag tycker att jag har en helt annan kontroll nu över min diabetes jämfört med förut när jag använde insulinsprutor. Det är jag som är "förste programmeraren" på min insulinpump och det är jag som bestämmer hur jag ska göra, inte sjukdomen. Det känns jätteskönt, säger Annika.

Annika är 52 år och bor i Täby och arbetar på Kungsholmen i Stockholm. Cykeln hennes, en flott sak, är guld värd.

– Tack vare den och faktiskt min diabetes, får jag min motion. Ska jag till jobbet kan jag lika gärna slå två flugor i en smäll. Så har jag det gjort när jag kommer hem, resonerar Annika.

Annika, som fick diabetes när hon var sex år, är en veteran på diabetes. Hon har varit med om allt ifrån att koka insulinsprutor till, tycker Annika, dagens bästa behandling nämligen insulinpumpen. En sådan har hon haft i tio år.

Testar det mesta

Annika gillar att testa olika saker, särskilt nya råd och rön. Hon älskar att läsa om hälsa och framför allt tips på olika maträtter. Men så har det inte alltid varit.

– Det var då jag väntade min son, som allt vände. Jag blev en "duktig" diabetiker. Eftersom det var en till som skulle må bra därinne, började jag tänka på mig själv och blev noga med att kolla mitt blodsocker och se över min hälsa. Det där mådde jag bra av och har därför fortsatt i samma stil sedan dess.

Det var Annikas diabetessjuksköterska som introducerade insulinpumpen för henne.

– Det berodde nog på att jag är som jag är. Jag kollar mitt blodsocker ofta och vågar ändra på insulindoserna på egen hand. Med pumpen skulle mitt liv bli mer flexibelt och blodsockret jämnare. Och det kunde jag inte tacka nej till, menar Annika.

– I början tyckte jag att det var lite obehagligt att alltid ha något som satt fast i kroppen. Men det visade sig att så är det inte alls. Man vänjer sig. Insulinpumpen är min bästa kompis.

Sover gott om nätterna

När man ska börja med insulinpump får man gå på "pumputbildning" på sjukhuset. Där får man bland annat lära sig hur man ska programmera pumpen så att den ger lämplig dos insulin över hela dygnet, en så kallad basaldos. Insulinet pumpas in via en slang och nål. Nålen, som sitter i magens underhudsfett, byter man ett par gånger i veckan. Utöver basaldosen ger man sig själv en måltidsdos med en knapptryckning på pumpen.

– Det är ju en oerhört stor skillnad att bara behöva sticka sig två gånger i veckan istället för fyra gånger om dagen, som man gör med insulinsprutor. Jag var ju även pigg på att dutta med små insulindoser så fort blodsockret steg, så det kunde bli både fem och sex sprutor per dag.

– I början var det lite ovant, fortsätter Annika. Första natten kunde jag inte alls sova. Varje gång pumpen ger insulin hörs nämligen ett litet klick med påföljd att jag låg och väntade på nästa klick hela tiden. Men andra natten var jag så trött att jag sov ovaggad och nu är jag så van vid det att jag inte hör det längre.

Annika har sin pump i ett resårband runt magen på natten. Andra tycker att det fungerar bra att nattetid bara lägga den bredvid sig i sängen. Pumpen är konstruerad så att man aldrig behöver vara orolig för att man exempelvis ska lägga sig på pumpen och av misstag få insulin eller att den ska stängas av.

Tillfällen då pumpen läggs åt sidan

Annika känner sig trygg med sin pump. Hon lägger inte gärna den ifrån sig för att ta sprutor i stället, men i vissa situationer kan sprutor vara ett bättre alternativ.

– Som på semestern i somras till exempel när vi åkte till Grekland. Där blev det många salta bad så jag kopplade bort pumpen och använde insulinsprutor istället.

Vid tillfällen som kräver aftonklänning – kanske inte händer så ofta men ändå – skulle Annika också använda sprutor.

– Då får jag visserligen inte lika bra blodsocker som med insulinpumpen men det gör ingenting för stunden. Sedan är det jätteskönt att få tillbaks pumpen.

Bra och intressanta tips, som är väl värda att prova, får Annika och andra pumpanvändare när de träffas för fortbildning på sjukhuset.

– Det kan till exempel handla om nya rön om insulinpumpar och framför allt betyder det enormt mycket att träffa andra som också använder pump.

Det svänger

inte lika mycket

Annika tycker att den största skillnaden mellan att använda insulinsprutor och insulinpump är att med pumpen kan hon leva mer flexibelt.

– Jag behöver inte tacka nej till ett spontant förslag, som t ex en promenad eller en fika. Då justerar jag bara min basaldos. Jag behöver heller inte äta på så bestämda tider och jag kan sova längre om jag känner för det, säger Annika. Det är också väldigt lätt och smidigt att ta sitt insulin.

Blodsockret svänger inte lika mycket nu som det gjorde när Annika använde insulinsprutor.

– Jag hade svårt att hålla blodsockernivån under kontroll trots att jag ofta testade blodsockret och tog insulin.

– Nu är mitt HbA1c jättebra. Jag lär mig mycket på att programmera in mina så kallade profiler.

En profil bestäms efter hur mycket insulin man behöver vid olika tidpunkter på dygnet. Och det är individuellt. Pumpen ska programmeras, så att den ger insulin hela dygnet, men i olika doser eftersom man behöver mer eller mindre under vissa stunder. Genom att utgå ifrån sina självtester under en längre

period kan man se när blodsockret

brukar stiga och därmed räkna ut hur

insulindoserna ska programmeras.

Annika har en basaldos inställd för vardagar och en för helger.

– På helgen sover jag lite längre och jag rör mig inte lika mycket som till vardags. Lite vin på lördagskvällen sänker ju också blodsockret, förklarar Annika.

– Genom att prova mig fram på olika sätt har jag nu hittat en jättebra variant. Det är som att lägga ett pussel – och det är härligt när man hittar sista biten!

– Det är ju så att om man ska ha glädje av sin insulinpump måste man söka information och våga testa lite. Min diabetessjuksköterska brukar säga: "Det här är ju ingenting man gör för evigt. Fungerar det inte kan man gå tillbaka till insulinsprutor".

När Annika skulle börja med insulinpump var det ingen i hennes familj eller arbetskamrater som tyckte att det var något konstigt med det.

– Tvärtom! Folk var intresserade av hur "den där på magen" fungerade. Och min man tyckte inte att det var något märkvärdigt med den. Pumpen går ju att flytta åt sidan när man kramas!

MARIA SJöSTRöM

Ur Leva med Diabetes nummer 5 2002
Produced by Happiness © Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt.