Lyssna på sidans text med ReadSpeaker
Leva med diabetes

Nu kan Marica gå igen

Marica Sjöman, 44 år, har opererats fyra gånger på ett och ett halvt år för kroniskt kompartmentsyndrom. Nu är smärtan borta och livet har återvänt.

Marica Sjöman

Marica Sjöman kunde bara gå ett par hundra meter innan operationerna, nu
kan hon gå obegränsat.
Foto: Mattias Pettersson

 

 

HÅRDA VADER beror inte alltid på att de är vältränade, påpekar Marica. Efter sex års evigt molande i hårda och svullna underben och mycket obehagliga ilningar i tår och fötter, är nu Maricas båda underben fram- och baktill opererade. Operationerna gjordes av David Edmundsson, hennes hjälte, som hon säger.

Tiden innan mysteriet löstes var mycket besvärlig. Maricas smärtläkare misstänkte att hennes problem berodde på smärtsam neuropati, som en följd av hennes typ 2-diabetes sedan 17 år. Det blev många mediciner som testades, alla med tråkiga biverkningar, utan att något hjälpte.

Avslöjande shorts

Först när hon besökte sin smärtläkare en sommar och hade shorts på sig, såg han hur svullna och hårda hennes underben var. "Men du har ju kompartment!" utbrast han, berättar Marica. Och så remitterades hon till ortopedmottagningen.
- Äntligen behövde jag inte känna mig nojig. Mina problem hade faktiskt ett namn. Det första jag fick göra var att ställa mig på tå och då såg läkaren direkt hur vinglig jag var. Jag berättade hur jag vid varje trappsteg slog i tårna, man blir lite slarvig med fötterna, säger Marica. Ett nervtest gjordes och visade nervskador i ben och fötter.

Tåhävningarna, smärtorna, nedsatt balans, benens utseende och att hon också var diabetiker, bekräftade läkarens misstankar om att det var kompartmentsyndrom hon hade.

Innan alla operationer gjordes kröp det och brann i hennes ben och fötter och hon hade ont nästan jämt. Vid ansträngning blev det ännu värre. Det var bara högläge som gällde, både hemma och på jobbet.
- Och så de där ilningarna, det var som om det helt plötsligt sköt till - rätt ut i tån eller på ovansidan av foten när som helst, var som helst, förklarar hon på en sådan där saklig och vänlig norrländska.

Fötterna tålde inte värme

Marica gick alltid barfota hemma. Fötterna var så värmekänsliga att hon utan problem kunde ställa sig barfota i snön på balkongen. Hon vaknade till och med på natten om täcket hade hamnat över fötterna.
- Jag kunde inte ens ha Birkenstock-sandaler på jobbet för de alstrade värme.

Det var en hel del Marica fick göra avkall på. Hon kunde inte ge sig ut på resor som skulle innebära mycket promenader, hon kunde inte gå ut och dansa och hon fick sluta med både slalom och cykling. Val av skor var ett stort problem och när det var snö och is var hon livrädd att ramla eftersom hon var så svag.

Markant skillnad

Idag kan Marica göra tåvhävningar, promenera och cykla och fötterna är inte alls lika värmekänsliga. Men hon känner att styrkan har tagit stryk efter många års inaktivitet och hon har mycket träning framför sig.
- Jag ska ringa en sjukgymnast för att få råd om hur jag bäst kan träna upp benen. Jag har ju problem med balansen. Och så ska jag skaffa broddar och stavar, säger hon bestämt.

MARIA SJöSTRöM

Ur Leva med Diabetes nummer 1 2009
Produced by Happiness © Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt.