Lyssna på sidans text med ReadSpeaker
Leva med diabetes

Björn Jimmy och Krille

Fotograf: Jyrki Siikanen

"Man orkar inte göra rätt hela tiden"

- i huvudet på tre unga killar

Tjatiga föräldrar, testning av blodsocker, slarv, insulin, tjejer, fester och trick. Björn, Jimmy och Krille berättar om sin syn på livet som ung med diabetes.

Tycker ni att er diabetes hindrar er i livet?

Krille: Ja, jag ville bli trafikpolis egentligen, men får inte för att jag har diabetes.

Jimmy: Jag ville bli attackdykare, men det går inte.

Björn: Jag vet, jag höll på med fridykning men fick sluta när jag fick diabetes, om man skulle få en känning när man är nere och dyker. Man får inte göra lumpen heller, jag ville vara tekniker och skruva pansarvagnar men jag åkte ut.

Sköter ni om er diabetes?

Krille: Det är min mamma som har hand om min diabetes, hon är på mig hela tiden. Jag har högt HbA1c, det har stigit dramatiskt så jag har börjat skärpa mig. Jag har skitit i att ta sprutor, ibland glömde jag, ibland orkade jag inte.

Jimmy: Jag har alltid varit överförsiktig med min diabetes, varje kväll tar jag blodprov annars kan jag inte sova. Jag kan ha glömt att ta insulin men jag har aldrig tänkt att jag orkar inte. När man var 15–16 år och var ute och festade hade man alltid i bakhuvudet att packa med grejor.

Björn: Jag är inte bra på att ta blodprov och käka regelbundet men jag har aldrig glömt bort att ta insulin. Jag känner hur jag ligger på ett ungefär. Det kommer tillfällen i livet när man inte bryr sig om det alls, man tänker skitsamma, men det går över.

Jimmy: Jag känner också hur jag ligger.

Björn: När jag är hög gör jag det men inte när jag är låg. Jag kan ha 2,1 utan att känna det. Mitt personliga rekord (flin) är 1,1. Om displayen nu visade rätt. Man vaknar på natten men vet inte varför.

Krille: Jag känner när jag ligger under 3, då vaknar jag direkt.

Jimmy: Jag ligger hellre lågt än högt för det kan man göra något åt.

Krille: Jag blir jättetrött när jag ligger högt och orkar ingenting. När jag är låg får jag en adrenalinkick.

Behöver era föräldrar tjata på er för att ni ska ta hand om er?

Krille: Mamma sköter allt och tjatar som bara den. Då blir det att jag tar hand om det mer.

Björn: Jag har övertjatiga föräldrar. Men jag tror det har betydelse att föräldrarna tjatar, annars är det större risk att man glömmer. De är ju ens förebilder också.

Jimmy: Det är skönt, mina föräldrar har alltid brytt sig. Jag tror jag hade struntat i det om de inte sagt till.

En del unga blir arga på sina föräldrar när de säger att de förstår, fast de inte själva har diabetes. Känner ni igen det?

Björn: Ja, de förstår inte även om de vill. De vet inte hur det är att ligga och spy för att insulinet inte funkar och man ligger jättehögt. Det närmsta de kan komma det är en redig bakfylla. Jag blir förbannad. De springer ju inte runt med en nål i magen jämt.

Jimmy: Vissa småsaker kan jag bli irriterad på men då säger jag att jag vet bäst själv. Min moster har diabetes så min mamma har levt med det hela livet.

Krille: De tror att de vet. Gör så, gör så, det blir så tjatigt. De tycker att man ska göra rätt hela tiden, men det orkar man inte. ’Gå och ta blodprov, gå och ta blodprov…’

Björn: Så fort jag är sur säger mina föräldrar ’gå och ta blodprov’, precis som om man inte kan vara sur utan att ha lågt blodsocker. Då blir jag ännu surare. Men hellre att de tjatar än att de inte bryr sig alls.

Krille: Jag är ofta sur på mamma, men så håller hon inte på. Hon säger att jag inte får äta godis men det skiter jag i.

Jimmy: Jag med, jag bara tar extra insulin.

Björn: Jag är kronisk godisgris så det var jobbigt att få diabetes. Jag har trappat ner men käkar mer än jag ska. Det är lätt att ta mer insulin, men man går upp i vikt.

Krille: Jag röker, jag bryr mig inte. Men jag har ändrat mig lite, man blir mognare och kan se framtiden.

Jimmy: När jag var 14–15 tänkte jag dag för dag, inte på diabetes, bara på att ha kul med polarna.

Björn: Man lallade runt och drack bira och tyckte att man var tuff. Man insåg inte att man inte var det…(garv).

Ja, hur är det med alkohol?

Björn: Jag har druckit sen jag var 15. Det är bra med pumpen, man ställer bara ner den på 80 procent så vaknar man med bra blodsocker.

Krille: Man ska äta något när man kommer hem och inte ta så mycket insulin även om man ligger högt.

Jimmy: Fast jag ligger på 30 så tar jag inget insulin, jag ställer klockan på tre timmar senare och mäter.

Har ni några råd till yngre ungdomar?

Björn: Mitt bästa råd är att man ska ta en macka när man kommer hem när man varit ute och supit. När jag var 15 år fick jag inte det rådet för läkarna tyckte att man skulle vara 18 år innan man pratade om det…

Krille: Jag fick det rådet av läkaren. Jag har Lantus nu och när jag vet att jag ska dricka tar jag mindre insulin till middagen och käkar på natten utan att ta insulin. Jag kommer högt, men ligger definitivt hellre högt än lågt när jag har druckit.

Jimmy: Det är bra att ha med sig en chokladkaka om man är ute och super. Då kan man proppa i sig den om man blir låg, den stannar kvar länge.

Man får snacka med läkaren så man vet vad som gäller…

Björn: …och man kan säga till att man vill prata utan föräldrarna, om man vill.

Fler råd?

Krille: Att motionera. Fast jag är lat har jag alltid gjort något, både för att jag måste och för att jag vill.

En del ungdomar vill inte ha pump för att den syns. Är det känsligt att ha insulinpump med tanke på tjejer?

Krille: Det är en av anledningarna till att inte ha pump…

Jimmy: Jag tycker det är lättare med pump. Jag var tillsammans med en tjej som hade diabetes och pump.

Björn: Det var ju optimalt. Då behövde du inte vara rädd för att hon skulle droppa av för det (garv).

Är man rädd för det?

Alla tre: NEJ!

Krille: Många tjejer blir rädda när man tar fram sprutan. Men i de förhållanden jag haft har vi talat om det och de har kollat bort när jag tar.

Blir ni arga och ledsna ibland och undrar varför just ni fick diabetes?

Jimmy (rycker på axlarna): Jag har ju haft diabetes hela livet, som jag minns. Det är förbannat jobbigt men man får göra det bästa av det. Någon gång kan jag tänka varför just jag, men jag tänker jättelite på det.

Björn: Shit happens (flin). Det är inte mycket att göra åt.

Krille: Inte förutom att jobbet som polis blev förstört, annars har jag aldrig tänkt så.

Är ni rädda för komplikationer?

Krille: Mer nu för tiden. Att bli blind är absolut det värsta. När jag kollade mig senast såg de förändringar (i ögonbotten, reds anm.). Mamma och pappa blev jätteoroliga. Att tappa synen… Jag har tänkt till, jag förstod att annars blir det bara värre och värre och värre.

Björn: Jag har också fått sämre syn. Då börjar man inse att det är dags att göra något, till dess hade man bara glidit med och inte brytt sig om att man ligger högt. Jag har börjat ställa in pumpen och vara noggrannare. Tänk om man inte skulle kunna köra bil… Om jag måste sluta käka godis kommer jag att göra det fast det är svårt som godisgris.

Jimmy: Jag är rädd. Mitt öga har försämrats, det är stor skillnad på vänster och höger, jag är nästan blind på vänster.

Berättar ni för folk att ni har diabetes?

Krille: Ja, jag berättar. För de närmaste berättar man detaljerat hur de ska göra om det händer något. När man blir låg blir man aggressiv och väldigt lättirriterad.

Björn: Man får kort stubin även om man har tålamod annars. Jag är också öppen.

Jimmy: Jag berättar för kompisar och så, det är bra att folk vet.

 

SUSANNA PAGELS

Ur Leva med Diabetes nummer 1 2005

Björn Strömberg, 18 år. Diabetes vid 15 års ålder, dagen efter att han fått sin efterlängtade moped. Har växlat en del mellan pump och pennor. Bor i Haninge. Utbildar sig till lastbilsmekaniker. Idrottar helst inte. Drömmer om en Corvette Stingray.

Jimmy Bjerén, 20 år. Diabetes sedan han var två år. Insulinpumpen han haft ett par år underlättar livet. Bor i Bagarmossen. Färdig möbelsnickare sommaren -04, just nu arbetslös och har vänt dygnet upp och ned. Hoppar och trickar med BMX-cykel. Vill resa i framtiden.

Kristoffer Hedeby, 18 år. Fick diabetes som tolvåring. Trivdes inte med pump. Bor i Upplands Väsby. Går samhällsvetarprog-rammet. Styrketränar, har sysslat med kampsport, pingis och fotboll, men är egentligen lat. Tänker bli väktare efter gymnasiet, i alla fall ett tag.


Alkohol och känningar

Kom ihåg: Svåra känningar i samband med alkohol har orsakat dödsfall hos unga med diabetes så ta det lugnt. Alkohol hämmar leverns blodsockerhöjande förmåga, vilket ökar risken för mycket låga värden. Därför är nattmackan viktig. Alkoholens effekt håller i sig även dagen därpå. Stig upp i tid och ät en rejäl frukost. Mår du illa, testa ketoner.


Produced by Happiness © Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt.